Vår framtid

Tillbaka till framtiden

Susanne, Örjan, Beatriz, Jennie och hundratals andra svenskar fick strax innan millennieskiftet uppdraget att sia om sin framtid. Nästan ett kvarts sekel senare hörde vi av oss på nytt och frågade: Hur gick det?

Videotest

Label

Testar med video

Label

Nordiska museet har undrat om framtiden förr. Inför millennieskiftet skickades en lista med frågor ut till ett hundratal personer runt om i Sverige. Museet ville här veta hur de såg på framtiden. Vad väntade egentligen bortom år 2000?

Många som svarade inledde med orden: Det här var den svåraste frågan vi fått. Men de svarade, många gånger med sida upp och sida ner med profetior både om det egna livet och om samhället.

Ett kvarts sekel senare har vi hört av oss till några av personerna som deltog då och ställt en ny fråga: Hur gick det?

I denna miniutställning kan du ta del av fyra personers brev från 1997 och sedan höra deras efterkloka tankar från 2022. Vad spåddes rätt, vad spåddes fel, och hur mycket vet vi egentligen om vad som väntar oss? Någon fick cancer bara några år efter att brevet skrevs. Någon annan flyttade till Skottland och träffade sitt livs kärlek. Ytterligare någon prickade nästan allt rätt.

Då börjar vi.

Välkommen till nittiotalet.

Trailer. Se intervjuerna i sin helhet här.

Susanne

Det blir inte alltid som man tänkt sig. När Susanne Eriksson, då xx år gammal, skrev om framtiden den xx 1997 såg hon framför sig en xxx. Men bara några år senare insjuknade hon i cancer.v

I dag är hon frisk och

“Jag tror att folk i alla tider alltid har varit lite rädda för framtiden och ojar sig för att det bara ska bli sämre. Men hur det än ligger till så måste man ju ha någon slags framtidstro och göra det bästa av den eftersom vi existerar just nu.”

Susanne, 26 år

Örjan

Men ibland blir det faktiskt precis som man tänkt sig. När Örjan, 22 år, skildrade sin framtid i slutet av nittiotalet lyckades han pricka in sitt eget livs utveckling med närmast kuslig precision. Han skrev bland annat ””. Och så blev det. I dag kommenterar han utfallet med orden: ””.

“Scenariot ser ju ganska hopplöst ut med överbefolkning och miljöförstöring. Det hjälper inte att många är medvetna om problemen.”

Örjan, 45 år

Jennie

”Bo i grupp”, skrev den då 19-årige Jennie till Nordiska museet i slutet av 90-talet. Hennes berättelse behandlade gemenskap och glesbygdens framtid.

“Man kommer att prioritera mer, inse att man inte är någon övermänniska som hinner med både heltidsjobb, hushåll, studera och barn samtidigt. På så sätt blir det lugnare och mindre stressigt. Människor kommer att må bättre. Man äter bättre, förstår att det är viktigt att röra på sig och stressar mindre.”

Jennie, 18 år

Beatriz

Gymnasieeleven Beatriz tänkte mycket på arbetsmarknaden och vad hon skulle kunna jobba med i framtiden. Kanske som fotograf? Eller journalist? Men så blev det inte. ”xxxxx”, säger hon.

“Jag tror att en riktig, omvälvande förändring som skulle föra med sig ett nytt sorts miljötänkande är nödvändigt. Tyvärr kommer nog inte detta ske förrän det nästan är försent.”

Beatriz, 19 år

Slutkläm in här.

Vad tror du själv? Delta i insamlingen.

Berätta du också!

Hur ser du på vår framtid? Med den här insamlingen vill Nordiska museet fokusera på din önskade framtid. Hur vill du att Sverige och världen ska vara i framtiden? Vad kan vi tillsammans göra för att nå dit?

Skicka in din berättelse!